lchfbymaria.blogg.se

 

Här var det stilla och dött. Har tänkt ut flera inlägg att skriva men inte kommit mig för. 

Bland annat har jag haft mitt hittills längsta uppehåll från LCHF under älgjaktsveckan som var vecka 42. Det hade jag bestämt sedan länge innan, jag åt vanlig mat och grillade korv med bröd som alla andra i skogen. Så långt uppehåll som detta, NIO dagar, har jag aldrig haft förut. Det var nog nyttigt, för det fick mig att minnas alla anledningar till att undvika kolhydrater.

 

1. Magen bröt ihop nästan direkt och jag hade både magknip och halsbrännan från hell, och fick äta Omeprazol för att överhuvudtaget kunna existera. Innan LCHF hade jag ofta halsbränna och tog Omeprazol eller samarin nästan jämt. 

2. Den vidriga beläggningen som bildas på tänderna när man äter socker/mjölmat. 

3. Jävlar vad man går runt och fiser. Hela tiden.

4. Det brutala matkomat som uppstår efter en kolhydratsmåltid. Herregud. 

5. Dessutom så var jag okontrollerat trött på kvällarna och somnade ofrivilligt framför tv:n varenda kväll. Visserligen gör väl frisk luft och älgjakt att man blir trött, men inte SÅ himla trött. 

6. Humörsvängningarna. Upp å ner, ner och upp... Grisen gal i granens topp. 

7. Uppsvälldheten. Kände mig som en ballong i hela kroppen, kinderna kändes som att jag skulle ha påssjuka. 

8. Det konstanta suget efter att äta, fastän man inte är hungrig. Bara stinn.

9. Den korta mättnadskänslan. På LCHF-mat står jag mig mycket, mycket längre. Efter en portion stuvade makaroner och färdigköttbullar vill jag ha mat igen efter bara någon timma. 

 

Skönt att slippa allt det här. Nu är jag på G igen, och under helgen som var nu jagade vi också älg, och då höll jag mig till LCHF ändå. Det går utmärkt att jaga utan hotdogs och korvbröd och massa ketchup. På morgonen innan vi åkte åt jag två ägg med majonäs till och te med kokosolja och grädde. I min matsäck hade jag sallad beståendes av kycklingfilé, brieost, ett kokt ägg, gurka och lite isbergssallad. Och så vitlöksdressing. Det gick utmärkt, utom en onödig kommentar från en jaktkamrat som kikade ner i min matlåda och sa: "Men vad mycket mat du har med dig!?" Onödig kommentar och underligt att en sallad upplevs som jättemycket mat jämfört med att sätta i sig ett par korvar med bröd plus smörgåsar och en bulle efter det. 

 

Vikten gick säkert upp massor under jaktveckan, och på torsdagen veckan efter (fjärde dagen tillbaks på LCHF) var det dessutom invägning på gymmet. Gick såklart inte strålande, 96.8 = 1 kg upp från förra vägningen i augusti. Men jag vägde mig på fredagen innan älgjakten så jag vet att jag "egentligen" väger några kg mindre än så. Då firade jag även min årsdag med LCHF och kan konstatera att det här året har inneburit - 33kg. Det är inte illa, även om jag allt för ofta den senaste tiden har kommit på mig själv med att hacka ner på mig själv över hur långt jag har kvar och att det går för långsamt. MEN HALLÅ, jag själv, jag har gått ner 33 kg och tränat regelbundet hela tiden. HEJA mig, för helvete. Det går långsammare nu, men det är okej. 

 

Nu har jag ingen lust att väga mig, ska undvika det så länge jag klarar. Men ska också undvika att göra avsteg lika ofta som det varit under hösten och påminna mig själv om anledningarna till varför jag började, och även försöka vara snällare mot mig själv och tillåta mig att äta "roligare mat" inom ramarna för LCHF, och i tillräcklig mängd så att jag känner mig mätt och nöjd och inte går och räknar ner dagarna till nästa planerade avsteg. Det är inte hållbart i längden. 

 

Trogna läsare kanske minns att ett av mina nyårslöften i år var att jobba aktivt för att ha så bra kondition som möjligt till att kunna gå i skogen under älgjakten och kunna vara med utan att oroa mig för att inte orka. Mission complete, kan man väl säga, även om jag inte behövde gå överdrivet mycket utan fick poster nära vägen de flesta gångerna. I lördags fick jag se älg på mitt pass dessutom, och även om jag inte lyckades skjuta någon av dem så fick jag grymt blodad tand och mersmak för jakten. Efter alla gånger jag suttit i skogen i blötsnö och spöregn och funderat över hur man är funtad som sitter där och fryser utan att få se något så kom de äntligen. 

 

Så nu har jag all anledning att fortsätta förbättra konditionen inför kommande jaktdagar. :)