Sötsug from hell.
Under midsommarhelgen gjorde jag rejäla (planerade) avsteg från LCHF och åt och njöt. Jag har ju gjort planerade avsteg flera flera gånger tidigare, men aldrig förut har det varit såhär jobbigt att komma tillbaks till LCHF. Vanligtvis brukar dag 1-3 efter ett avsteg gå smärtfritt och någonstans runt dag 4-6 brukar jag få sockersug, sen rullar det på som vanligt igen.
Nu är jag inne på sjunde dagen med LCHF efter midsommar och jag har varit helt enormt hungrig och sötsugen hela tiden. Nu börjar aptiten äntligen bli normal igen, men sötsuget finns kvar och idag när vi var och handlade ville jag bara dyka ner huvudstupa i glassdisken, och jag har suktat efter fikabröd hela eftermiddagen och plågat mig själv genom att se på Hela Sverige bakar. Det slutade med att jag köpte hallon som jag åt med rysk yoghurt och grädde. Det är väl lite väl liberalt egentligen, men nöden har ingen lag.
Jag vet inte vad det beror på att sötsuget har varit så stort nu. Eventuellt kan det ha med pms att göra (jag har nyss bytt preventivmedelssort och inte riktigt lärt mig tolka min kropps signaler, och jag har känt mig pms:ig i snart två veckor), eller så kan det ha att göra med att jag känner stor psykisk press just nu pga. att det är stora förändringar på gång i livet, och jag som är trygghetsknarkare och egentligen vill att allt ska vara som det alltid har varit och att alla ska vara sams och nöjda med mig blir lätt uppstressad över sånt, fastän jag vet att det är steg jag måste ta för att någonsin komma framåt i livet.
'
Hur som helst hoppas jag att sötsuget går över snart så jag slipper se vaniljbullar och blåbärspaj när jag blundar. Herregud. Ska det vara såhär besvärligt efter varje avsteg framöver är det inte värt det. Men det tror jag inte. Jag tror det beror på yttre omständigheter och psyket.
I övrigt känner jag mig som en invalid. Vi var och åkte skidor i skidtunneln igår (ska bli en ny vana, mer om det en annan gång) och jag ramlade. Först tyckte jag inte att jag hade ont nånstans men under kvällen började jag bli stel i nacken och imorse när jag vaknade var det ännu värre. Jag ramlade rakt framåt och tog emot mig med bland annat ansiktet, så nacken fick sig väl också en smäll, eller en sträckning kanske. Dessutom fick jag ont i ett knä som jag har haft problem med till och från sen jag var 17 och en gris sprang in med sitt hårda tryne i mitt knä. Nu är det längesen jag kände av det, men idag gör det ont och jag härleder det också till skidkraschen. Jag lär mig väl att stå på fötterna nån gång. Dessutom hackade jag mig i tummen när jag skar sallad förut. Invalido deluxe. Imorgon är det bättre.