Tankevurpor
Igår var jag hos tandläkaren i över två timmar och påbörjade min rotfyllning from hell. (Dock blev det inte klart, så jag har fler besök att se fram emot. "Det här blir en riktig långkörare du!", som tandläkaren sa.) När jag kom ut därifrån tyckte jag såklart att jag var "duktig" som hade klarat av det. Automatiskt sökte sig min blick till närmaste konditoriskylt. Och sedan till närmsta sibyllaskylt. Min hjärna ville automatiskt belöna mig efter tandläkarbesöket. Med mat! Jag fångade upp tankarna och kompromissade med mig själv och kom fram till att en hamburgare på sibylla utan bröd vore okej. Till slut hann jag inte ens det, utan tog första bussen hem istället.
Idag är jag hemma från jobbet och är sjuk. När jag vaknade var jag hungrig, och eftersom jag är sjuk är det automatiskt "synd om mig", Automatiskt började min hjärna gå igenom vad vi har för gott hemma, och alladinasken och kakburken i skafferiet liksom ropade på mig, och det tog faktiskt emot att stå emot impulsen att ta en "mysdag" och äta choklad när jag ändå är hemma sjuk.
Nu har jag serverat mig en lchf-frukost bestående av salami, brieost och räksallad på sängen istället, och hoppas på att jag är både mätt och belåten och mindre sötsugen efter jag har ätit upp.
Intressant att se vilka vanor om belöning och tröst man har, och hur djupt rotade de är.
